Slutsträckan före kommunalval 13.6.2021

Kommunalvalen flyttades från mars till inkommande söndag, 13.6.2021.  Min valkampanj har varit en hel del annorlunda än jag planerade förra hösten då jag blev godtagen på listan för Samlingspartiet här i Vanda. Direkta kontakter med människor har nästan helt uteblivit tack vare Covid19/Koronan. Först nu, under den sista veckan före själva valdagen har jag haft möjligheten att gå ut på stan för att bekanta mig med mina potentiella väljare. Jag var tvungen att lägga tyngdpunkten av kampanjen i den sociala median. Även jag, om också på pension, har varit tvungen att jobba på distans men det är väl normalt i dessa dagar.  Det som jag saknat under kampanjen har varit face-to-face möten med folk. Då har man nämligen möjligheten att höra vad som bekymrar folk och samtidigt får man själv möjligheten att framföra sina egna tankar och presentera sig i verkligheten. I den sociala median kommer ens personlighet inte alls fram. Jag har på min hemsida publiserat ett antal skriverier för att berätta hurudan jag är och vad jag tycker on saker och ting. Tyvärr har jag inte haft tid att skriva några blogg på svenska. Detta är mitt första och kommer ut just före valdagen. Ni som är också på pension vet hur hetsigt livet blir då man blir pensionerad. 

Jag har gjort valkampanj i kommunalval två gånger tidigare, 80-talet. Jag blev aldrig invald men satt i 4 år som ordförande för förtroendevalda revisorer. På 80-talet hade vi ingen social media och lite enkel reklam delade vi ut in brevlådorinkast, då var det i Myrbacka. Jämfört med denna kampanj tycks det att då var vi nästan som på stenåldern. Mitt budskap då var samma som den har varit i nu: trygghet, trivsel och mindre byrokrati/effektivitet i stadens organisation. 

Sen 80-talet har jag upplevt ett och annat och lärt mig mera om människor och även om mig själv. I dag vet jag mera och kan se större helheter än under mina tidigare kampanjer, men knappast är jag klokare nu än jag var då, till alt finns get en gräns.

Världen, Finland och Vanda har förändrats mycket sedan 80-talet. Finlad, som en välfärdsstat har utvecklats vidare, nya förmåner för invånare och ett stort antal nya lagstadgade uppgifter för kommunerna har kommit till. Detta har lett till en av dom högsta beskattningsnivåerna i Europa.

Denna gång har ja valt tre tyndpunkter för min valkampanj:

Livskraftig, trygg och trivsam Vanda

Ekonomin i balans

De nyvalda ledamöterna is stadsfullmäktige  kommer att stå inför samma utmaningar som tidigare men ett antal nya står även och väntar på sin tur. Det är viktigt att de kommande ledamöterna fokuserar sig på det väsentliga och har förståelse för ekonomin, dvs. vad har vi råd med. Läget nu efter covid19/koronan är speciellt utmanande, dom extra statsbidragen är provisoriska och vardagen kommer snarare än vissa kretsar tror. Utvecklingen av Vanda får inte basera sig på fortsatt ock ökande skuldsättning och högre beskattning. Vår premiärminister har kastat fram tanken om att göra även kommunalskatten progressiv, helt ofattbart. Kommunal skatten är ju redan nu i viss mån progressiv pga avdragen för dom med lägre inkomster. Beskattingsgraden är redan nu hög i Finland och vissa kretsar vill annu ge beskattningrättigheter till de sk "välståndsomradena". Det måste vara nog att kommunen och staten har rätt att beskatta. Inkomstskatten skall vara på en nivå som sporrar folk att jobba, jobb är det bästa socialskyddet som samhället kan erbjuda. Tillväxten i stadens inkomster skall basera sig på ökad ekonomisk verksamhet och högre anställningsgrad. 

Många anser att vi, samligspartister,är benägna att skära ned på allt, i viss mån stämmer det, i synnerhet då det gäller att skära ned byråkratin och det onödiga arebetet i stadens organisation. Det är också viktigt att skära av vingarna på tankarna på högre kommunalskatt och nya förmåner för stadens invånare. Det finns massor av fina ideer men det är bara så att vi har inre råd med allt "kiva". Och ett som är säkert, denna tid med ränesatserna vid noll kommer inte att fortsätta in all oändlighet, ävenom så tros det också på regeringsnivån.

Största delen av staden utgifter baserar sig på lagstadgade uppgifter på social och hälsösektorerna. Staden är pliktig att ordna tjänsterna men staden är inte pliktig att själv producera tjänsterna. Det är inte alttid sagt att stadens egen organisation räcker till eller är den mest effektiva att producera dessa tjänster. Därför behövs det privata företag och tredje sektorns aktörer att fylla i luckorna och sparra stadens egna resurser till bättre service och effektivitet. Alla aktörer på arenan måste dock ha samma utgångsläge och uppföljning så att missbruk och dålig service inte är möjlig. Alla skall ha möjlighet till vård inom lagstadgad tid, om staden inte själv kan erbjuda tjänsten måste en servicesedel erbjudas. 

Denna del kan försvinna från bordet i staden om regeringen förslag onm "välståndsområdena" och omorganiseringen av social och hälsovårdssektorn förverkligas. Enligt min uppfattning så behöver vi inte en ny organisationsnivå i vår administration i landet. Den föreslagna lösningen kommer inte att göra det lättare att få vård snabbare och det ser ut att i stället för att hålla kostnaderna under kontroll så kommer kostnaderna att fortsätta att stiga. Å andra sidan är det kanske att steg mot jämnlighet i landet, dom som har nu god service kommer att få sämre service i framtiden. Alla står då på samma linje, förutom dom fom har tillgång till företagshälsovård eller har råd till en privat täckande hälsoförsäkring. 

Om så ändå sker att social och hälsovårdssektor försvinner betyder det att två tredjedelar and staden skatteintäkter försvinner. Med den kvarblivna tredjedelen måste staden sköta sina andra lagstiftade uppgifter,t.ex. undervisning/skolor/daghem, infra. Kostnaderna för skolväsendet kommer att öka p.g.a. förlängningen av obligaroriska skolgången med ett år och införandet av avgiftsfri undervisning för alla till 18 år. Det kommer att bli tufft med medlen.

Livskraft

Vanda ligger logistiskt väl till och det der en god grund för framgångsrik företagsvänlig politik. Landets viktigaste flygplats ligger i vår stad, vår hamnstad ligger nära till och det är lätt för våra företag att nå landets vägnätverk. Vid behov kan våra företag anlita vår hamnstads tjänster för godstransport på statens järnvägar. Flygplatsen med omgivning, Aviapolis, utgör den största koncentrationen av företag och arbetsplatser i Vanda. Verksamheten i området bidrar betydligt i stadens välfärd och aktiviteten i området fortsätter ständigt att växa. Hoppeligen är pandemin snart över och verksamheten i Aviapolis närmar sig det normala. 

Markanvändning/stadsplanering kommer även i fortsättningen bli i stadens egna händer och betydelsen av den för stadens ekonomi kommer att öka. Då man kör längs med Ringtrean kan man se att staden har varit rätt så framgångsrik i att locka företag till staden. Stadsplaneringen skall även i framtiden stöda stadens tillväxtstrategi. Vi kommer också i framtiden att behöva nya områden för företag, områden som lockar ytterligare firmor till staden och tomter för bostäder för nya skattbetalande invånare. Välfärd och livskraft i Vanda kan endast ökas genom att förbättra företagens möjligheter till lönsam verksamhet, god infra, låg byråkrati och snabb behandling av alla ansökan hjälper till i detta. I lönsamma företag bildas nya arbetsplatser. Nya arbetsplatser skall i första hand bildas inom den privata sektorn så att det verkligen uppstår nya medel att förbättra stadens tjänster till sina invånare och företag. 

Vanda måste även i fortsättningen satsa på aktiv företagarvänlig politik så att dom företagg som finns här nu stannar här och att nya företag etablerar sig här. Jag anser att staden skall prioriera, så långt som möjligt som upphandlingslagen medger, lokala företag i sina inköp. Staden måste dock i sina inföp agera ansvarsfullt och sluta avtal endast med sådana företag som uppfyller allmänna regler för ansvarsfullt företagsamhet. 

Om Trivsel

Vanda är en väsentlig del av metropolet i huvudstadsregionen. Inflyttningen till huvudstadregionen kommer att fortsätta, möjligtvis lite långsammae takt än hittils. Vandas dragningskraft har ökat under dom senaste åren avsevärt, vi lever inte mera på bakgården av vår sydliga och sydvästra granne. Fortsatt tillväxt medför sina utmaningar för utvecklandet av staden. Utmaningarna begränsar sig inte endast till upprätthållandet och vidareutvecklingen av stadens livskraft utan även till bättre trivsamhet och trygghetskänslan på stadens otaliga bostadsområden.

 Dickursby är stadens administrativa centrum och satsningarna har riktats dit i avsevärt högre grad and till övriga relionala centra i staden. Trots det är det väldigt få som säger att dom åker till centrum, dom åker nog alltid till Dickursby, så är det nu och så kommer det at vara även i fortsättningen. I Myrbackaregionen i väster bor flera människor än i Dickursbyregionen men först under senare tider har stadens satsningar till området ökat. Som tredje region har vi fått Aviapolis mittemellan Öst och Väst. Utveclingen av Avialpolis är ytterst viktig för stadens ekonomi och livskraft i Vanda. Därför är det befogat att staden satsar i regionens utveckling. Nya arbetsplatser i Aviapolis och nya bostäder i Öst och Väst.

Jag har bott i Vanda sedan 1981 och sett hur staden under dessa årtionden har förändrats. 11 första år bodde vi i Myrbacka och dom senaste 29 åren här i Övitsböle. Efter det att jag och min familj flyttade hit har ytterligare 100 000 människor hittat sitt hem i Vanda. Vanda avviker, i stil med Esbo, från dom "gamla" staderna i landet, som sagt ovan Vanda saknar ett egentligt centrum, i stället har vi ett antal bostadområden som inte ens kallas för stadsdelar. Orsaken till splittrad stadsbild ligger i valet gjord en gång i tiden, då gav man rättigheter till byggfirmor att bygga bostadsområden på åkrar och i skogar i Landskommunen. Likadana, gråa betong hus på samma ritningar byggdes fort och billigt för att tillfredställa det växande behovet av bostäder. Några små skogsgläntar lämnades här och där, planterade träd och buskar hjälpte inte mycket till att öka trivseln i området. Då var det inte så noga med trivseln. När man nu tittar på foton från den tiden måste man säga att t.ex. Myrbacka liknade förvånansvärt mycket dom fina och ultramoderna städerna i det forna Östblocket.

 Nu har husen i dom bostadsområderna nått åldern när en grundlig reparation eller t.o.m. rivning är aktuell Bara 30-40 år gamla hus rivs för att ersättas med nya, högre och dyrare byggnader som ger bättre avkastning till investerare. Grönskan har ökat eftersom träden och buskarna har vuxit och nya parker byggts och nyplanteringar har gjorts, allt detta har gjort att bostadsområderna har blivit trivsammare. Detta gäller tyvärr inte alla delar av bostadsområderna, t.ex. runt järnvägstationen i Myrbacka kan man inte finna just någonting som man kan kalla trivsamt. Hela området är under ombyggnad, gamla byggnader rivs och den nya detaljplanen för Myrbacka tillåter högre byggnader och tätare byggande, detta gagnar dom stora byggbolagen. Myrbacka "city" med sina "skyskrapor" i finska mätt och skuggiga gågator är på väg att byggas. 

 Det ser ut att den lilla människan som bor där har glömts bort, hon/han som går i vindtunnlarna mellan husen och hon/han som kikar mellan sina persienner om grannen några meter bort på andra sidan gatan/gränden har sina persienner öppna eller om hon/han kan se in i grannens lilla etta och se vad grannen har till frukost. Behöver vi verkligen nånting sånt här i Finland? Jag har besökt ett stort antal miljonstäder under mina år och med trivsamheten har mycket få haft någonting att göra med. I dom städerna har marken helt enkelt tagit slut och där har man varit tvungen att bygga allt högre hus. Men vi måste komma ihåg att i dom städerna bor 3-4 gånger fler människor än i hela Finland.  Enligt min mening Vanda är inte desto sämre stad än andra städer även om vi inte hade "skyskrapor" här.

Inte bara Myrbacka utan även min nuvarande hemby, Övitsböle, har ändrats mycket under dom senaste årtionderna. Antalet folk bom bor här nu har ungefär tredubblats sedan vi flyttade hit. Då vi flyttade hit kändes det som att bo i en liten by, atmosfären var sådan. Ett stort antal små stugor på stora tomter, tallar, granar, enbuskar och björkar överallt, naturen var nära. Idag är nästan alla de små stugorna försvunna, på tomterna har byggts 3-4  stora egnahemshus, parhus ellet radhus.  Husen här ligger på många håll så nära varann att även här måste persiennerna var hela tiden stängda om man inte vill dela sitt privatliv med grannen. På dom små markplättarna finns inte mera plats för våra ursprungliga träarter och därför har främmande arter liksom "tuija" vunnit terräng.  Framtill nu har Övitsböle förblivit ett småhusområde, med undantag av några trevåningshus i närheten ava byn enda matbutik, och om jag har en möjlighet att inverka så ett småhusområde skall Övitsböle vara även i fortsättningen. 

I fortsänningen skall trivsamheten på alla bostadsomraden i Vanda tas mera i beaktande i detaljplaneringen. Utvecklingen av staden skall ske på villkor av invånare och inte på villkor av byggbolag. Man behöver inte riva ned allt gammalt, olika skikt från olika tider får synas i gatubilden. Byggnader i dåligt skick eller utan vettig användningsmöjlighet behöver dock inte sparas. Mångfaldet i områderna bör bevaras. Inget område i staden får bli präglad enligt vem som bor där, immigranter eller välbärgade. Mångfaldet i invånaruppsättningen påverkar även tryggheten i området. 

Om trygghetskänsla

Under senare tider har det varit mycket tal om säkerheten och trygghetskänslan i våra städer. Enligt statistiken har antalet våldsbrott gått ned, men dom brott som unga män begått under det gågna året har lyft saken i rubrikerna. Allt fler ungdomar, pojkar och flickor, bär på sig eggvapen, närmast knivar, och begrundar det på självförsvar. Känslan av otrygghet hos ungdomar beror säkert delvis på den långa tiden, över ett år, som vi har lidit a covid-19 pandemin. Flera ungdomar har blivit frustrerade och marginaliserade på grund av att skolgången har inte varit normal, långa tider av distansstudier och att man inte har haft någonting vettigt att göra. Många har därför fallit igenom samhällets skyddsnät. Detta problem skall omedelbart tas upp på agendan så att så många som möjligt fås med innan ungdomarna i farozonen för marginalisering tappar greppet helt. 

En annan sak som hotar ungdomarnas trygghetskänsla år mobbningen. Tyvärr begränsas mobbningen inte mera till timmarna i skolan utan mobbningen fortsätter även under fritiden i den sociala median. Mobbning inverkar inte bara själva skolgången utan den leder ofta till livslånga problem hos den som blivit mobbad. Tröskeln att ta itu med mobbning i skolan skall vara mycket låg för lärare och annan personal i skolan. De måste ha tid och möjligheter att befatta sig i mobbning och förebygga att läget inte tillspetsas och att någon marginaliseras eller faller het utanför systemet. Enligt min mening hade det varit klokare att satsa på tillräckliga resurser att ta hand om stöd till alla elever på låg- och högstadiet än att förlänga den obligatoriska skolgången till ålder på 18 år med avgiftsfri skolgång till andra stadiet. Dom som faller ur kälken gör det i ett tidigt skede och ett obligatoriskt skolår hjälper ingenting i det läget.

Man mäste också ta hänsyn till stadens invånare som nått seniorären, också deras trygghetskänsla kan ha rubbats. Flertalet av oss vill bo i vårt eget hem så länge som möjligt. Nu har antalet kontakter till andra männikor på grund av pandemin varit begränsat i över ett år och det har minskat trygghetskänslan av hos många. Trygghetskänslan har rubbats av ensamhet, överbelastad hemvård med sina korta besök hos kunderna, svårigheten att få tid till läkare, frågan om pensionen räcker till mediciner, höga boendekostnader osv.  Stadens egna resurser är begränsade och därför måste man i åldringsvård ha en möjlighet att utnyttja resurser av privata företag och aktörer inom tredje sektorn så att ingen blir utan den vård hon/han är berättigad til.

Ävenom det är tryggt att röra sig på gator och almänna platser i Vanda så känner många sig otrygga. Vi bor i en av Finlands mest multinationella städer. Här bor folk från mer än 20 länder och antalet talade språk är stort, hur stort vet jag inte. Detta är en sak som rubbar säkerhetskänslan hos några för att ännu idag är många rädda för allt främmande. 

Under mina resor har jag sett samhällen av många olika slag, jag har sett öst och väst, många olika politiska system, välstånd men även verklig fattigdom och elände. Under mina resor har jag även lärt mig att uppskatta och respektera människor med annan religion än min egen, jag har umgått med kristna, hinduer, muslimer, buddhister osv. Dom har alla varit människor. Jag har inte haft någon orsak att vara rädd för dem. Här i Finland hör man ofta att allt som har nångonting att göra med Islam är alltid politiskt och att alla muhammedaner är extremistislamister. Påståendet ligger långt ifrån sanningen. Jag har rest mycket is islamistiska länder och samarbetat med tiotals, kanske 2-300 människor som bekänner Islam, men aldrig har jag träffat några extremister utan helt vanliga människor. Alla religioner har sina fanatiker men deras andel av det stora är ändå minimal.

Tyvärr finns det många här i Finland som anser att alla invandrare och asylsökande kommer hit bara för att njuta av vårt höga socialskydd och att de inte hör alls hit. Säkert finns sådant folk bland dem men det gäller inte tillnärmelsevis alla. Frågan om invandrare som inte fått uppehållstillstånd skall lösas tillsammans med andra länder i EU. Det är ytterst vigtigt att satsa på integrering av dom som redan finns här och som fått uppehållstillstånd och dom som kommer senare hit. Ju fortare vi lyckas med integreringen desto fortare kommer dessa människor att bidra till byggandet av vår stad och delta i skapandet av välfärd till oss alla. Det är ju så att innan man kan dela ut något så måste man skapa fram det. 

Vi kan alla med vår egen insats bidra till att Vanda blir en trivsam och trygg stad. Låt oss tillsammans ta hand om vår omgivning, hålla staden ren och trygg och framom allt låt oss respektera våra medmänniskor oberoende av deras hudfärg, religion, politiska åsokter eller sexuella inriktning. 

Vi kan tillsammans göra staden sådan att vi kan stolt säga: Jar är en Vandabo!